Nu har jag varit hemma i två timmar. Lika många gånger har de knackat på min dörr. Första gången var det granne nummer 1. Han knackade på och gick sen därifrån. Andra gången var det granne nummer 2. Knackade på och började gapa utanför. Jag vägrade öppna. Nu sitter jag här med en kissnödig hund, en värkande mage och en huvudvärk som skulle kunna spränga halva norrbotten. Jag vågar inte gå ut längre... Jag hör dom prata utanför, och går dom in så hör dom garanterat när jag låser upp dörren. Sen är det kört. Sen får jag inte vara ifred. Och det är allt jag ber om. Att få vara ensam. Men icke...