Jag blir galen...

Tänkte nyss ta med hunden ut på en kvällspromenad innan jag gör det jag ska innan läggdags. Trodde jag, så fort jag reste mig upp hörde jag ljud utanför lägenheten. En dörr som öppnades, sedan stängdes. Någon som var utanför någonstans. Satte mig ner igen, med världens hjärtklappning. Vågar inte gå ut. Vet att det är nån av grannarna som var utanför men ändå. Jag törs inte. Det tar emot. Minsta lilla ljud och jag blir livrädd. Jag känner ett allt starkare behov av att isolera mig. Sluta mig för omvärlden och bara ge fan i allt. Men det går inte, jag kan inte. Har annat att göra på dagarna. Sitter jag bara här hemma blir jag än mer galen. Men samtidigt är jag så rädd för att gå ut att jag mår dåligt av allt som är socialt. Jag försöker undvika telefonkontakt, beroende på vem det är såklart. Det tar även emot att tala med mina närmaste, jag orkar inte. Nä, bäst att trotsa rädslan och ta ut hunden. Hon ska inte behöva lida av mina nojor. Nu är det i alla fall tyst utanför så det borde gå bra. När jag kommer in igen ska jag lägga mig ner med en Kalle Anka pocket och bara ge fan i världen utanför mitt hem. Det går bra så länge det är tyst. Och det är det aldrig...