Min hund Zelda, hon är verkligen jättego. Men... Hon har sina stunder. Jag skulle nyss göra rent kattlådan, spolade av den så den blev riktigt ren. Det tog... Inte många minuter iaf. När jag sen är färdig och ska bära ut lådan så ser jag en svart varelse smita ut i köket och det följs av *knaster knaster*. Det betyder att hon äter kattmat. Varenda jädra dag, samma sak. Hon ska bara ha deras mat. Trots att hon får egen. Men gud nåde om katterna kommer i närheten av hennes foder. Då ska det försvaras till varje pris. Jag börjar undra om inte denna hunden har fått för sig att svälta ihjäl kattstackarna. Hon kan ju försöka. Så pga hennes kattmatsnattande så blir det en mindre portion ikväll. Sent.... Tror inte att hon bryr sig ändå. Det kommer bli samma sak imorgon igen. Äta kattmat, få skäll av matte och ja... Den hunden har inget samvete.
På tal om Zelda. Hon har blivit mer och mer vaktig av sig. Det räcker med att någon går förbi på utsidan. Det morras och skälls som en besatt. Fan ta den som kommer nära lägenheten. Igår kom det förbi en bekant. Det skulle han inte ha gjort. Hon blev bindgalen. Hade jag inte sagt ifrån så hade hon säkert gett sig på honom. Jag vet inte, men vakta kan hon. Bättre än jag trodde.
Senare på dagen kom en kompis förbi med en hund. Zelda känner dessa två sen tidigare. Då har det inte varit några problem. Men just igår blev det en favorit i repris. Hon höll på att gå bärsärkagång pga dessa två. Som hon känner! Fattar ingenting.
Ok, jag förstår varför hon gör som hon gör. Hon vill vakta, skydda, säga ifrån. Hon är nog rädd om matte. Bra, det uppskattar jag. Men hon borde väl ändå kunna göra skillnad på folk och folk? Vänner och ovänner? Bekanta och främlingar... Men icke, alla får ett bemötande av utskällning och hotfulla morr. Det spelar ingen roll vad jag säger, vad jag gör, hur jag säger eller gör... Hon ska vakta, och jävlar vad hon gör det. Är både irriterad och stolt över henne. Irriterad för att ingen kan gå förbi utan att man hör *morrrr*, stolt över att hon har vuxit och förstått att hon ska säga till matte om någon är i närheten. Men hon kan väl ändå göra det lite snällare? Typ ett dovt skall och så är det bra sen? Nej, min söta lilla fröken har förvandlats till en galning. Men bara när nån kommer. Annars är hon sig själv. En egoistisk varelse som tänker svälta ihjäl missarna. Och så kommer hon nog förbli. *suck*
