Jag drömmer om en annan epok...

Jag kan inte se ett ljus i framtiden. Just nu är mitt liv becksvart. Jag ser bara elände och fanskap framför mig. Jag hade önskat att min mor gjorde abort när hon väntade mig. Men hon... Hon ville föda mig. Till vad? Denna ruttna, stinkande värld. Ett liv i plågor och smärta. Vemod och tragedi. Tack mamma för att du tvingade mig att uppleva detta. Jag vill bara dö. Dö! Hur svårt kan det vara? Om man önskar sig något riktigt mycket så får man väl som man vill? Ens drömmar går i uppfyllelse. Det är det jag önskar mig.

Men nej, tvinga mig att fortsätta leva. Tryck i mig tabletter, förstör mig ännu mer. Döda min redan förstörda själ. Jag längtar, jag väntar, jag ser fram emot döden. Den ter sig så vacker i mina ögon. Jag drömmer om en annan värld. En tidsepok som redan har varit, som jag längtar efter mer än något annat. Jag längtar mer efter döden än att få träffa mina barn. Döden... Den är vacker, lugn, fin och rogivande. Jag drömmer om slott, riddare, drakar, glädje och brasor som tänds för Gudinnorna. De som vakar över mig. Mitt välbefinnande. Jag hör inte hemma här. Jag borde levt för 700 år sedan, jag hatar samhället som det är. Jag hade hellre varit en fattig men lycklig bondflicka än den jag är idag. Snälla... Backa mitt liv till den epok som jag så djupt längtar efter. Låt mig få drömma om det liv jag vill leva. För jag hatar myndigheter, jag hatar regeringen, jag hatar socialtjänsten... Jag hatar mig själv... Snälla! Döda mig någon.