Jag vet inte vad som har hänt med mig. Jag är ledsen, slutkörd, blir förbannad för allt och vill bara skrika till världen att jag hatar den. För det gör jag. Jag avskyr allt som sker runt mig, allt som ska jävlas... Jag orkar inte ta tag i något. Vill bara lägga mig i sängen, sluta ögonen och aldrig mer vakna upp. Vad har hänt med mig? Jag har tappat livslusten. Det går inte en dag utan att jag tänker på döden. Ser fram emot den. Allt är nattsvart, livet har ingen mening längre.
Så är det... Den tragiska sanningen. Mitt liv håller sakta men säkert på att döda mig. Och det är det jag vill. Jag önskar mig alla världens olyckor, sjukdomar och ja... Vad som helst som gör att jag aldrig mer vaknar upp igen. Jag sitter och gråter nu när jag skriver detta för att det gör ont att få se mina egna tankar och känslor i ord framför mig. Och på något sätt så triggar det min dödslängtan. För det är just precis det jag har. En längtan efter att få somna in för gott. Jag vill inte vara en börda för någon, inte såra någon... Om jag försvinner så visst, det är jobbigt ett tag för dom som står mig nära. Men jag kommer bara bli ett grått minne.
Jag har aldrig trott på gud. Men ibland kommer jag på mig själv när jag ber. Vem jag ber till vetefan... Men mina böner är allt annat än trevliga. Inte ens för mig, för att jag blir påmind om att jag lever. Det är inte det jag vill... Jag vet att detta inlägget inte är det mest roliga. Jag brukar sällan vara så här öppen. Men detta är tankar och känslor som gnager i mig varje dag och jag vill att ni ska veta hur jävla dåligt jag mår.
För några år sen försökte jag ta livet av mig. Tyvärr så misslyckades jag. Jag hatar dom som stoppade mig. Varför lät ni mig inte dö? Varför var ni tvungna att dra ut på mitt lidande? Än idag har jag såna tankar. Jag vill bara lägga mig i sängen och somna in. Ska det vara så jävla svårt???
Så... Nu vet ni hur jag mår. Nu vet ni vad jag tänker på dygnet runt. Ville bara berätta...
"Att leva och aldrig vara lycklig är detsamma som att vara död"
