Vila i frid älskade ulltottar...

Igår fick Coy och Lady somna in tillsammans. De har delat allt genom åren. Lady köpte min mor som valp. Hon var sjukt söt. Hon var söt hela sitt liv. En ganska udda hund. Mammagris men älskade alla, utom barn. Mina accepterade hon. Dom kunde klappa henne utan att riskera att bli morrade åt. De var en del av hennes flock. Hennes skyddslingar. Robin hade hon som "valp" och var väl ganska rädd om honom. Men hon kom aldrig i närheten av Gobbes beskydd. Han var som en hök över min son. Ständigt vakande, kollade mig med ett öga även när han sov. Han visste...

Gobbe... Jag kan skriva hur mycket som helst om denna underbara hund. Han hade haft ett tufft liv de första 3 åren sen han föddes. Hade flyttat runt och varit ovälkommen överallt. Tills han fick flytta till mina föräldrar. Dom lovade honom en sak; att aldrig behöva flytta igen. Och det löftet höll dom. Han levde hos dom i 10 år. Han fångade allas hjärtan.

Dessa två kommer alltid att ha ett eget krypin i mitt hjärta. Inget djur kommer någonsin kunna ersätta dem. Jag älskar er fortfarande. Kommer alltid att göra det. Ni kommer för evigt vara i våra tankar... Hoppas ni har det bra där ni är, på planeten Gorb ihop med ca 9 milj. andra gulingar.

Avslutar nu då jag inte kan se vad jag skriver. Går på känn... Vet vart tangenterna sitter så... Men jag ska försöka slänga in en bild innan ögonen trillar ur pga gråten... R.I.P älskade vänner. Ni var bäst, ni är bäst, ni kommer alltid vara bäst.