Gick nyss med i en grupp på facebook som heter "Vi som har någon i himlen som vi saknar". Finns många där uppe som jag saknar. Vissa mer än andra. Den första jag tänkte på när jag såg gruppen var min mormor. Sen morfar... Mina två stora förebilder. Även min biologiska farfar som dog när min pappa var liten. Min farmor gifte om sig några år senare och även den mannen har vandrat vidare till sina förfäder. Och så har vi Roger. Gud vad jag hatade honom från början. Men vi blev vänner till slut. Saknar honom också. Och min mormors föräldrar. Gammelmorfar dog året innan jag föddes. Men han vakar över mig. Han finns alltid vid min sida, trots att jag aldrig har sett honom. Gammelmormor dog när jag var 6 år gammal. Men jag kommer fortfarande ihåg henne.
Och alla djur. Alla hästar... Blenda, Heidi, Nelly, Lova, Frigga, Hulda... Och många mer. Dödfödda föl som jag aldrig fick lära känna... Alla hundar jag har lärt känna genom åren. Bamse 1 och Bamse 2. Bella, Tanja, Malin, Mickelina, Max, Dick... Och inte minst Lady och Coy...
Alla katter... Dom är fler än jag orkar räkna upp. Men Flingan och Sessan absolut. Och Burken... Och Misse... Listan kan bli oändlig. Jag saknar er alla. En dag ses vi igen. Och jag kan knappt vänta tills jag ännu en gång får galoppera över stora ängar, med armarna utsträckta och känna vinden i håret. Det är Blenda jag tänker på. Älskade Blenda...
Så ja... Jag har väldigt många som väntar på mig på andra sidan. Men min tid har inte kommit än. Jag vet nog vad jag hade fått höra om jag dog för tidigt. Och min morfar kunde bli arg. Det vill jag inte uppleva igen.
