Ett stycke svart odjur, även kallad hund. Detta är Zelda som har fått syn på två små hårbollar (dvs kattungar). Lägg märke till tungan som visar att de där små minimjauarna ser ganska delikata ut. Annars brukar hon inte visa dem någon större uppmärksamhet. Enbart när katterna är i fokus. Tror damen är lite sotis. Men hon håller sig undan när de små virrtussarna drar fram i 250 knyck. En snäll fröken m.a.o.Hon visar ingen aggression när de är i närheten av hennes heliga tuggben. Hon låter de små dricka ur hennes vattenskål, hon skiter i om dom står precis intill henne när hon ska äta. Hon är en ängel mot de små katterna. Enda gången hon bryr sig om dem är när de går fram till henne när hon ligger och sover. Då reser hon sig oftast och vallar ut dem i köket, nosar lite på dem för att till slut somna om i hallen. Snällare hund kan jag nog inte tänka mig.
På tal om denna hunden. Hon borde lära sig vad som är leksak och icke leksak... Tidigare när vi var ute och gick fick jag se något grått, smalt, långt och ringlande. En snok! Ganska liten var den också. Jag hoppade till, mest av förvåning. Snokar är inget farliga. Stannar till och försöker få syn på den igen då jag tänkte ta ett kort på den men icke. Zelda däremot fick för sig att det var en leksak. Hoppade högt i luften och snurrade runt. Drog och slet i kopplet men utan resultat. Jag var mer intresserad av att se snokajäkeln en gång till. Där bedrog jag mig. Besviken fick jag ta min studsboll till hund och traska hem igen. Hellre en snok än en groda. Snokar är bra, de äter grodor. Därför tycker jag om dem. =)
Nä, snart dags att fodra djur. Eller hund iaf. Marsvinet har fått mat, katterna har fortfarande fullt i skålen. Ok, nästan. Fyllde på inatt innan jag gick och la mig. Och hunden... Hon äter som en häst! Efter det är det dags för kaffe! Puss på er! Blir inga mer inlägg idag. Tre stycken räcker gott och väl.
Fotograf
