Jag mår inte bra, jag sitter bara här med gråten i halsen. Funderar på om jag ska ta tvättlinan och traska ut i skogen eller lägga mig på landsvägen och vänta på det bästa. Ungefär så känner jag just nu. Eller... Så har jag känt sen igår kväll. Satt och pratade med min bror och började gråta. Jag känner mig extremt ensam. Det är bara jag och djuren. Inte ens dom får mig på bra humör. Tvärtom. Jag blir stressad och panikslagen istället. Jag vill komma bort! Långt som fan härifrån. Jag vill träffa människor! Jag vill vara social för helvete! Inte sitta och snattra med någon via skype. Nej, jag vill se en levande individ. Här är det nästintill omöjligt.
Visst fan älskar jag mina djur. Det gör jag. Men jag har ett behov av att träffa människor också. Inte bara hund och katter och marsvin. Som förövrigt mår som jag gör antar jag. Hon har suttit i sitt hus ett par dagar nu. Kommer bara fram när hon ska dricka. Äter gör hon inte längre. Jag förstår henne. Det är fruktansvärt att vara ensam. Jag hatar det. Jag borde vara van men icke. Jag har en vän här, som bor mitt emot mig. En enda person. Hon är verkligen jättego men hon har ju sitt liv hon också.
Nä, nu ska jag fodra mina kreatur och sen gå ut och leta efter det perfekta trädet. Eller nått...
