Först var jag "bara" förkyld. Nu har jag feber på detta. Underbart, jag älskar att vara sjuk. Eller inte... Finns inget värre. Jo, men det spelar mindre roll just nu. Tidigare idag kom svärmor in och frågade om jag ville följa med till stan. Först sa jag nej, mådde inte allt för bra. Sen ångrade jag mig och åkte med iaf. Blev stressigt som fan. Hon hade en tid i stan kl 12 och vi åkte 45 min tidigare. Det var trafikkaos. Bilar högt och lågt. Och långa jävla köer som försenade oss. Eller ja, när vi väl hittat en parkeringsplats så var det bara att kuta. Vi hade 5 min på oss. Var där precis en minut innan 12. Hann inte ens sätta oss ner innan det var hennes tur. Så nästa gång blir det att åka minst en timma innan för att slippa stressa. Fy farao för den trafiken... Typiskt en fredag, här är det ju inte som i Sverige att alla får löning i slutet av månaden. Vissa får betalt varje vecka, andra varannan vecka osv. Några få får sin lön månadsvis men det är ovanligt. Var inte så mycket folk på stan heller. Kan bero på att dom tycker att det är kallt. Själv får jag vackert påstå att det är ljummet ute. Varken mössa, halsduk eller vantar. Alla andra såg ut som påpälsade eskimåer. Ganska kul syn. Pratade med en indisk kvinna i en kiosk och berättade om vädret i Sverige. Hon trodde mig inte först. Haha! Så kan det vara. Hon var väldigt trevlig iaf. Gammal, skrynklig och såg sådär gammal gumma mysig ut. Ungefär som en mormor/farmor som bakar bullar och dukar fram fika. En gammal mysig indisk gumma helt enkelt. =)
Och idag är det fredag. Vet inte vad man ska hitta på. Känner mig inte allt för pigg heller. Blir nog bara att sitta hemma och kurera sig. Orkar inte göra nått annat. Även om jag gärna vill. Men det får väl vänta. Daniel tycker att jag ska försöka vila en stund. Jag vill inte, är rastlös. Det är det värsta med mig. När jag har feber och är skitdålig så blir jag extremt rastlös. Minns när jag hade alla marsvin. Jag hade närmare 39-40 graders feber och fick ett tokryck! Storstädade alla burar. Skurade och skrubbade så fingrarna domnade bort. Och då hade jag 6 stora burar. 14 marsvin som mest.
Har nu insett hur fel jag hade om en person. Ett stort tack till honom för att han är den enda som kan bete sig vuxet. Än finns det hopp för mänskligheten.
