De flesta har grannar. Jag har jobbiga grannar. Vart jag än har bott så har jag haft knepiga grannar. Festprissar, tjuriga kärringar (gnällfittor), alkisar, pundare, transor... You name it. Den sista är min nuvarande typ av granne. Dessutom en alkoholiserad transsexuell självmordskandidat som stör undertecknad så fort tillfälle ges. Det har resulterat i att jag har satt upp mig på en ny lägenhet, trots att jag har bott i min nuvarande i nästan 3 månader.
I förrgår ringde jag min mor och grät. Skickade ett sms till min mor, felstavat såklart. Stressad och hysterisk som jag var frågade jag om jag fick bo på deras ballong. Jag menade såklart balkong!
Ringer jag på hos nån så tränger jag mig inte bara förbi och skiter i vad den inneboende säger. Alla är inte sådana. Min käre granne ringde på 6 gånger mellan kl 15 och 23. När jag öppnade dörren gick människan rakt in och jag sa till hennom att gå. Till ingen nytta såklart. Så det resulterade i att jag sitter här, hos min mor och hennes man. Och gör allt för att slippa träffa klisterlapparna som bor i samma länga som mig.
Nån som vet när jaktsäsongen för besvärliga grannar börjar???
