Hard to say good bye...

Jag har under några dagar funderat på om jag vill ha kvar den här bloggen eller inte. Tanken är att jag ska starta en ny isf. Vad jag inte har bestämt ännu är om den här ska få vara kvar som ett tragiskt minne eller om jag ska radera den för gott. Tänker låta bloggen vila några dagar innan jag fattar det beslutet. Den här bloggen har kommit att bli en del av mig. Och mitt liv. Eller... Mitt tidigare liv. Den innehåller text och bilder från livet i Sverige. Allt det som jag har lagt bakom mig. Jag vill börja om på nytt. Visst kan jag göra det även om denna finns kvar. Men den innehåller allt för mycket från förr. Sådant som jag försöker glömma. Ett liv som inte var värt mycket. Tristess och sjukdom, ångest och jävelskap. Inte mycket lycka här inte. En annan anledning till att jag vill byta är för att klippa banden till alla därborta som inte har med mitt liv att göra. Längre... En del av er som läser kan få den nya adressen. Skicka ett mail eller pm via facebook så löser vi det där. Jag kommer själv välja vilka som får tillgång till den. Detta är inget jag egentligen vill men för att hålla alla nyfikna människor borta från min tillvaro så ser jag ingen annan lösning. Den här bloggen har varit ett stöd för mig när jag har behövt skriva av mig. Få ur mig mina känslor och tankar. Jag har skrivit om gråt och skratt. Livet och döden. Familj, vänner, djur, kärlek... Allt som har roterat i min skalle. Men nu är det slut med det. Jag har sagt att jag vill ha en ny start i livet och bloggen är en del av det hela. Är ledsen om jag gör detta, men det är så det måste bli.

Feber...

Först var jag "bara" förkyld. Nu har jag feber på detta. Underbart, jag älskar att vara sjuk. Eller inte... Finns inget värre. Jo, men det spelar mindre roll just nu. Tidigare idag kom svärmor in och frågade om jag ville följa med till stan. Först sa jag nej, mådde inte allt för bra. Sen ångrade jag mig och åkte med iaf. Blev stressigt som fan. Hon hade en tid i stan kl 12 och vi åkte 45 min tidigare. Det var trafikkaos. Bilar högt och lågt. Och långa jävla köer som försenade oss. Eller ja, när vi väl hittat en parkeringsplats så var det bara att kuta. Vi hade 5 min på oss. Var där precis en minut innan 12. Hann inte ens sätta oss ner innan det var hennes tur. Så nästa gång blir det att åka minst en timma innan för att slippa stressa. Fy farao för den trafiken... Typiskt en fredag, här är det ju inte som i Sverige att alla får löning i slutet av månaden. Vissa får betalt varje vecka, andra varannan vecka osv. Några få får sin lön månadsvis men det är ovanligt. Var inte så mycket folk på stan heller. Kan bero på att dom tycker att det är kallt. Själv får jag vackert påstå att det är ljummet ute. Varken mössa, halsduk eller vantar. Alla andra såg ut som påpälsade eskimåer. Ganska kul syn. Pratade med en indisk kvinna i en kiosk och berättade om vädret i Sverige. Hon trodde mig inte först. Haha! Så kan det vara. Hon var väldigt trevlig iaf. Gammal, skrynklig och såg sådär gammal gumma mysig ut. Ungefär som en mormor/farmor som bakar bullar och dukar fram fika. En gammal mysig indisk gumma helt enkelt. =)

Och idag är det fredag. Vet inte vad man ska hitta på. Känner mig inte allt för pigg heller. Blir nog bara att sitta hemma och kurera sig. Orkar inte göra nått annat. Även om jag gärna vill. Men det får väl vänta. Daniel tycker att jag ska försöka vila en stund. Jag vill inte, är rastlös. Det är det värsta med mig. När jag har feber och är skitdålig så blir jag extremt rastlös. Minns när jag hade alla marsvin. Jag hade närmare 39-40 graders feber och fick ett tokryck! Storstädade alla burar. Skurade och skrubbade så fingrarna domnade bort. Och då hade jag 6 stora burar. 14 marsvin som mest.

Har nu insett hur fel jag hade om en person. Ett stort tack till honom för att han är den enda som kan bete sig vuxet. Än finns det hopp för mänskligheten.

Oj då!

Mitt tidigare inlägg var tydligen alldeles för känsligt. Raderade det nyss iaf. Men det verkar som om budskapet inte passade fröken. Tänker inte be om ursäkt för att jag skrev det, för jag menade varje ord. Och jag tänker inte fortsätta be om ursäkt för att jag finns till. Jag är den jag är och jag tänker fortsätta med det. Även om det inte passar alla. To bad, men mitt liv är enbart för mig. Jag lever inte för att tillfredsställa alla andra. Jag lever för att jag mot min vilja föddes för många år sen. Det var ju inte jag som beslutade att jag skulle finnas. Så nu får jag ta konsekvenserna av någon annans handlande. Jag är trött på att stryka alla medhårs. Är trött på allt rövslickeri. Jag tänker köra mitt eget race mot alla odds. Och om detta är priset jag får betala så visst. Men jag undrar... Är det värt det?

Mår fortfarande skit...

Klarar fortfarande inte av att äta choklad. Dessutom är jag trött och mår illa. Antar att det är en förkylning som jävlas. Har huvudvärk på detta och det gör väl inte saken bättre. Det är ett jävla liv här och jag har bara lust att strypa nån. Eller gå och lägga mig... Dra täcket över huvudet och glömma bort att jag lever en stund.

Fick ett mail idag från Uddevalla Tingsrätt. Rättegången den 30 november är framskjuten dels pga att jag inte kan närvara, vittnet vägrar ställa upp och fanskapet som misshandlade mig har inte svarat på delgivningen. Hoppas bara att nått händer, vill ha detta uppklarat så jag kan gå vidare. Vill att hon ska få sitt straff. Att vittnet inte vill ställa upp tycker jag är för jävligt men va fan. Han är tydligen (enligt rykten) gift med fittan som orsakade min hjärnskakning. Tror inte han behöver ställa upp mot sin "fru". Är väl en av anledningarna till att dom gifte sig med varandra. För jag har svårt att tro att dom vet vad det innebär att älska en annan person (än sig själv).


Nä, nu tänker jag lägga mig och vila en stund. Är helt färdig...

Jag mår illa...

Tror jag börjar bli sjuk. Klarar inte ens av att äta choklad längre. I vanliga fall har jag inte några bekymmer med det. Kan lätt trycka i mig 2 st 120 grams kakor utan att bry mig. Idag fick jag i mig ca ½... Lite mer kanske. Mår vidrigt kan jag tala om. Känns som om det är på väg upp igen. Sitter liksom i halsen och bara plågar mig. Fryser gör jag också. Tar jag på mig en tröja så blir det för varmt... Fan att man inte får må bra. Är det inte det ena så är det nått annat som jävlas. Magen känns ok för den som undrar. Har lite halsbränna ibland men det beror på min extrema överkonsumtion av kaffe. Känns mest som om det spänner i livmodersregionen. Har precis haft "det där" så det kan inte vara den skiten som är på g.... Och hade det varit det så hade jag levt på choklad. För den som undrar; nej jag är inte gravid. Kan inte vara det, eller??? Har ju den där förbaskade p-staven. Visserligen käkar jag johannesört och det slår ut effekten av skiten så den inte funkar som den ska. Men det kan väl inte ha hänt nått på 3 dagar? Kan ju inte känna av nått så här tidigt. Nä, det är väl bara en vanlig förkylning som jävlas. Daniel är ju dålig nu. Hostar konstant och mår inte allt för mumma kan man säga.

Ang det andra som har hänt så har jag gett upp. Skiter i vilket... Har viktigare saker att lägga energi på. Det vill säga mig själv och mitt liv. Jag skiter i andra och vad dom gör även om det svider. Eller... Det gör ont som fan men det är inte värt att bry sig längre. Läste dessutom att det var ett genomtöntigt star wars tema på bröllopet. Är mer än glad att jag slapp se skiten. För jag avskyr star wars. Mer än pesten... Så jag missade faktiskt inget. Tvärtom! =) Tack för att jag slapp gå, ni gjorde mig faktiskt en björntjänst! Stor kram till er alla!

Jag skiter i allt...

Vill ni hiva mina saker så gör det. Jag kan skaffa nytt här. Och eftersom jag inte saknar det nu så lär jag ju inte göra det framöver heller. Det enda jag vill ha är mina fotografier. Men det är väl för mycket begärt att be er skicka hit dom. Bränn upp dom istället för att kasta om ni måste.

Jag vet att ni sitter och skrattar åt mig. Varför förstår jag inte, det är bara omoget och sårar mig än mer. Men jag är inte förvånad. Tycker bara det är jävligt lågt av er att bete er som ni gör. Straffa mig för en skitsak som hände för ett år sen... Dags att glömma och gå vidare kanske??? 

Vad gäller?

Läste att min mor och hennes man ska slänga allt som är i förrådet som inte tillhör dom. Dvs mina saker. Kan jag polisanmäla dom för det? Borde väl kunna göra det tycker jag. Är lite osäker. Ska kolla upp det lite mer noga.